Låten '1925' av VOCALOID fördjupar sig i komplexiteten i mänskliga känslor och samhälleliga förväntningar. Texterna, levererade genom den syntetiska men ändå känslomässiga rösten av en VOCALOID, utforskar teman som isolering, självvärde och den obevekliga jakten på kärlek och validering. De inledande raderna, 'itaikena mooshon furikireru tenshon / igai, igai ikeru mono ne,' antyder en kamp för att bryta sig loss från känslomässiga begränsningar och samhälleliga påtryckningar, vilket framhäver spänningen mellan personliga önskningar och yttre förväntningar.
Låtens refräng, 'kaenai mono nado nai no desu / tenjite ieba nanimono nimo / nedan wo tsukete uru no desu', speglar en cynisk syn på världen, där allt, inklusive känslor och relationer, kan varumärkas och säljas. Detta perspektiv betonas ytterligare av raderna 'akitara gamu wo suteru youni / aratana koi wo sagasu douri', som liknar sökandet efter ny kärlek med att kassera en bit tuggummi när den tappar sin smak. Denna metafor understryker den övergående naturen hos moderna relationer och den ständiga jakten på något nytt och spännande.
Låten berör också idén om att övervinna hinder och samhälleliga normer, som kan ses i raderna 'saegiru mono wo ageru naraba / kokoro to doutoku, houritsu ka / otakai kabe mo toomawari wo / shita naraba hora / konnichiwa.' Här antyder texterna att man genom att kringgå hjärtats, moralens och lagens barriärer kan hitta en ny början eller ett nytt perspektiv. De avslutande raderna, 'ai to wa nanzo to towarereba / sore wa watashi to kotaeyou zo / hibi wareshi nikui dake na node, daiya nado iranai no desu', erbjuder en gripande reflektion om kärlek, vilket antyder att sann kärlek inte handlar om materiella ägodelar utan om äkta koppling och förståelse.
'1925' av VOCALOID är en tankeväckande låt som använder levande metaforer och kulturella referenser för att utforska svårigheterna med mänskliga känslor och samhälleliga förväntningar. Dess syntetiska röst lägger till ett unikt lager av djup, vilket får lyssnaren att fundera över känslornas äkthet i en digital tidsålder.