Justin Biebers 'Baby' är en låt som kapslar in bergochdalbanan av känslor förknippade med ung kärlek och hjärtesorg. Låten släpptes 2010, när Bieber bara var tonåring, och låten blev snabbt ett avgörande spår i hans tidiga karriär, och gav genklang hos en generation unga fans. Texterna uttrycker förvirringen och smärtan av en första kärlek som gått snett, en universell upplevelse som korsar kulturella och generationsgränser.
Refrängen, med sin upprepade användning av ordet 'baby', understryker förhållandets ungdomliga karaktär och den naivitet som ofta följer med första kärlekar. Biebers skildring av misstro och desperation över att förlora sitt kärleksintresse är påtaglig när han sjunger om att göra vad som helst för att vinna tillbaka henne, inklusive att köpa valfri ring till henne. Detta återspeglar en vanlig tro på materiella gester som ett sätt att laga en trasig relation, en åsikt som ofta har de unga och oerfarna. Upprepningen av 'Trodde att du alltid skulle vara min' understryker chocken och förnekelsen som kommer med slutet av ett förhållande som man antar skulle vara för evigt.
Ludacris vers lägger till ett lager av nostalgi, som påminner om en första kärlek vid tretton års ålder. Hans rap beskriver intensiteten och oskulden i ung kärlek, där även de enklaste interaktionerna kan verka spännande och betydelsefulla. Omnämnandet av Starbucks och lekplatsen placerar romantiken i vardagen, vilket gör den relaterad till låtens publik. När låten avslutas med det upprepade 'I'm gone', betyder det acceptansen av förhållandets slut, om än med en kvardröjande känsla av förlust. 'Baby' är inte bara en catchy poplåt; det är en berättelse om ung kärlek, dess prövningar och lärdomarna från dess oundvikliga slut.