Hon bar blå sammet
Blåare än sammet var natten
Mjukare än satin var ljuset
Från stjärnorna
Hon bar blå sammet
Blåare än sammet var hennes ögon
Varmare än maj hennes ömma suckar
Kärleken var vår
Vår kärlek jag höll hårt
Att känna hänryckandet växa
Som en låga som brinner starkt
Men när hon gick var glöden borta
Blå sammet
Men i mitt hjärta kommer det alltid att finnas
Värdefullt och varmt, ett minne
Genom åren
Och jag kan fortfarande se blå sammet
Genom mina tårar