The Strokes 'Call It Fate, Call It Karma' är en låt som sveper in lyssnarna i en filt av vemodig melankoli och introspektiva tankar. Texterna, levererade med en känsla av avskildhet och en drömmande kadens, framkallar en känsla av längtan och en önskan om anknytning som är precis utom räckhåll. De upprepade raderna 'Kan jag slösa bort all din tid här på trottoaren? Kan jag stå i ditt ljus bara en stund? föreslå en längtan efter att vara nära någon, att dela i deras närvaro, även om det inte innebär att göra något mer än att bara existera bredvid dem. Själva låtens titel antyder en resignation inför ödets nycker eller de oförklarliga krafter som för samman människor eller drar dem isär.
Låtens struktur, med sin milda, nästan spökande melodi, kompletterar det lyriska innehållet och skapar en atmosfär av introspektion och stilla kontemplation. The Strokes är kända för sitt garagerock och postpunk-revival sound, men i det här spåret tar de ett mjukare, mer experimentellt tillvägagångssätt. Musiken, i kombination med texterna, målar upp en bild av någon som observerar på avstånd, kanske för tveksam eller oförmögen att överbrygga klyftan mellan sig själva och föremålet för sin tillgivenhet. Raderna 'Jag vet inte en sak' och 'några av oss minns och vissa går ur tiden' skulle kunna tolkas som ett erkännande av komplexiteten i mänskliga relationer och begränsningarna i vår förståelse.
I slutändan är 'Call It Fate, Call It Karma' en låt som resonerar med alla som har upplevt den bitterljuva naturen hos ouppfyllda begär eller den stilla desperationen av obesvarad kärlek. Det är ett reflekterande stycke som uppmanar lyssnarna att begrunda sina egna erfarenheter av längtan, anknytning och ödets roll i deras liv. The Strokes erbjuder genom den här låten ett ögonblick av tröst för dem som står och väntar på sidlinjen och hoppas på en chans att kliva in i ljuset av någon annans värld, om än bara för en kort stund.