Det råkar vara så att det är första gången vi lever idag
Och även om deras sårande ord får oss att hata oss själva mer
Låt oss försöka att inte bry oss
Vi kan sjunga var som helst med våra röster
Heja ungdomen
En, två
Ett, två, tre, fyra
Jag blir rädd när min telefon ringer
Nuförtiden blir mitt hjärta lätt skrämt
Jag vill vara för mig själv, men jag vill inte vara ensam
Inte ens jag förstår mig själv
Var kan min lycka vara?
Ingen kan svara på det åt mig
Jag pratar till min reflektion på min avstängda telefonskärm
På väg hem idag ska jag säga till mig själv att jag klarade mig bra
Att det inte var lätt, men det var inte så illa heller
Det i denna kvävande värld
Jag hittade fortfarande små saker som fick mig att le
Det råkar vara så att det är första gången vi lever idag
Och även om deras sårande ord får oss att hata oss själva mer
Låt oss försöka att inte bry oss
Vi kan sjunga var som helst med våra röster
Heja ungdomen
Min, min, min
Min, min, min
Min mysiga filt sveper om mig
Med sin ödmjuka värme
Ger mig hopp inför morgondagen innan jag går och lägger mig
Det höga larmet som går i morgon bitti
Jag hoppas att jag kommer att hata det mindre än jag gjorde igår
Även i denna kvävande värld
Allt kommer att bli bra för jag kommer älska mig själv som jag är
Det råkar vara så att det är första gången vi lever imorgon
Och även om deras sårande ord får oss att hata oss själva mer
Låt oss försöka att inte bry oss
Vi kan sjunga var som helst med våra röster
Heja ungdomen