Rocío Durcals 'Costumbres' är en gripande ballad som fördjupar sig i kärlekens komplexitet och smärtan av att släppa taget. Låtens titel, som översätts till 'Habits' på engelska, sätter scenen för en berättelse om kampen mellan hjärtats längtan och vanans kraft. Durcal, känd för sin känslomässiga förmedling och hennes bidrag till genren latinska ballader, tillför ett djup av känsla till texterna som ger genklang hos många som har upplevt en liknande känslomässig turbulens.
Texterna talar till ett samtal mellan två före detta älskare, där huvudpersonen ber sin ex-partner att tala om hans liv och erkänner sin övertygelse om att han inte kan glömma henne. Denna insisterande på omöjligheten att gå vidare antyder en djup koppling som består trots slutet av deras romantiska förhållande. Upprepningen av 'siempre volverás' (du kommer alltid tillbaka) understryker den cykliska karaktären av deras fasthållande, och antyder svårigheten att bryta sig loss från de mönster som etablerats under deras tid tillsammans.
Refrängen avslöjar en skarp verklighet: båda parter har förlorat kärleken de en gång delade, nu ersatta av förbittring eller likgiltighet. Ändå erkänner huvudpersonen att hon saknar sin tidigare älskare, och erkänner att vanans kraft – trösten och förtrogenhet med deras förflutna – är starkare än kärleken i sig. Denna uppenbarelse talar till det mänskliga tillståndet, där ibland rutiner och delade upplevelser kan skapa ett band som är svårt att bryta, även när den känslomässiga grunden har fallit sönder. 'Costumbres' är ett bevis på minnets bestående kraft och det förflutnas bitterljuva grepp om nuet.