Morgan Wallens låt 'Cowgirls (feat. ERNEST)' är en levande ode till de frisinnade, otämjda kvinnorna som förkroppsligar essensen av den amerikanska västern. Texterna målar upp en levande bild av en cowgirl som är både lockande och svårfångad, som fångar hjärtan bara för att lämna dem i en virvelvind av damm och minnen. Cowgirlen i låten beskrivs som en paradoxal figur – hon har ett kallt hjärta men ett varmt leende, en blandning av änglalika och fredlösa egenskaper. Denna dualitet gör henne oemotståndligt fängslande men ändå hjärtskärande övergående.
Refrängen, med sin upprepade refräng av 'Länge leve cowgirls', hyllar dessa kvinnor som vägrar att bli bundna. De skildras som naturkrafter som lämnar efter sig ett spår av krossade hjärtan och spökstäder. Bildspråket av en 'rodeo för en natt' och kärleksfull 'som en mustang' understryker deras vilda, otämjda natur. Cowgirlens kärlek är intensiv och flyktig, liknas vid en mustangs vilda åktur, som lämnar en bestående effekt men stannar aldrig länge. Denna övergående kärlek är både en källa till smärta och en spännande upplevelse för dem som faller för dessa cowgirls.
Låten berör också den bitterljuva naturen av att älska en sådan fri ande. Berättaren erkänner att han hatar hur mycket han älskar cowgirlens kyssar med whiskysmak och hur hon går därifrån utan att se tillbaka. Trots hjärtesorgen finns det en acceptans och till och med beundran för hennes vilda sätt. Den upprepade raden 'Länge leve cowgirls' tjänar som en skål för deras outhärdliga anda, och erkänner att deras vilda, otämjda natur är det som gör dem så oförglömliga. Låten är en hyllning till cowgirlens självständighet och det outplånliga märke hon sätter på dem som vågar älska henne.