Glass Animals låt 'Creatures in Heaven' är en gripande reflektion över tidigare kärlek och minnens bitterljuva natur. Texterna förmedlar en känsla av nostalgi för en tid då kärleken var ren och obelastad, och liknar upplevelsen med att vara 'varelser i himlen.' Den upprepade frasen 'tre på morgonen' sätter en scen av intimitet och sårbarhet, och antyder stunder av närhet som är både omhuldade och hemsökta. Låten fångar komplexiteten i att se tillbaka på ett förhållande som var djupt meningsfullt, men ändå erkänner smärtan som kommer med förlusten.
Bildspråket som används genom hela låten, som 'diamanter i mörkret' och 'billigt falskt blod', lägger till ett lager av surrealism till berättelsen och målar en bild av en kärlek som var intensiv och kanske tumultartad. Kontrasten mellan de ömma ögonblicken som delas och det slutliga hjärtesorgen betonas av texten 'höll mig så nära att jag gick sönder i två'. Denna metafor talar om anslutningens överväldigande natur och den efterföljande känslan av att vara ofullständig utan den andra personen.
Låten berör också temat missade möjligheter och outtalade ord, med raden 'aldrig verkligen sagt att jag också älskade dig.' Det reflekterar över ångern över att inte helt uttrycka känslor när chansen fanns. Refrängen 'Jag tror inte att jag inser / Hur mycket jag saknar dig ibland' fungerar som en spökande påminnelse om den bestående effekten av tidigare kärlek. Sammantaget är 'Creatures in Heaven' en melankolisk hyllning till oskulden och intensiteten i ung kärlek, och det bestående intryck den lämnar på våra liv.