TEYA DORAs låt 'Džanum' är ett gripande utforskande av ensamhet och längtan efter anslutning. Ordet 'džanum' i sig är en älskvärd term på flera Balkanspråk, besläktad med 'älskling' eller 'kära', som omedelbart sätter en ton av intimitet och längtan. Texterna förmedlar en känsla av djup personlig smärta och artistens kamp för att hitta någon som kommer att förstå och lindra deras lidande. Den upprepade raden 'Niko neće džanum' antyder en känsla av att vara oälskad eller oönskad, som om ingen är villig att komma tillräckligt nära för att 'bota' talarens sår.
Bildspråket som används i sången är rikt och suggestivt och målar en bild av en mörk och ensam värld. Referenser till en 'svart kedja', 'mörk gryning' och 'mitt hav' skapar ett landskap av inre kaos. Havet, ofta en metafor för det undermedvetna eller känslor, beskrivs som tillhörande talaren, vilket indikerar en personlig och möjligen tumultartad inre värld. Omnämnandet av ett helgon som håller i en svart kedja kan symbolisera tanken på att vara bunden av ödet eller personliga demoner.
TEYA DORAs musikstil innehåller ofta inslag av traditionell balkanmusik med moderna popsensibiliteter, vilket kan kännas i den hemska melodin och rytmen i 'Džanum'. Låtens struktur, med dess repetitiva refräng och verser, speglar den cykliska karaktären av talarens smärta och det obevekliga sökandet efter tröst. Bristen på upplösning i låtens berättelse speglar den pågående kampen med teman ensamhet och önskan om helande som kan få resonans hos många lyssnare.