Slowdives 'Dagger' är ett hemskt vackert spår som fördjupar sig i teman som kärlek, smärta och komplexiteten i mänskliga relationer. Texterna målar en bild av en 'solskenstjej' som befinner sig i ett tillstånd av sårbarhet, drömmer ensam och till synes omedveten om smärtan hon är i. Berättaren identifierar sig som hennes 'dolk', en metafor som antyder att han båda är en nära följeslagare och källan till hennes smärta. Denna dualitet fångar essensen av intima relationer där man kan vara både en beskyddare och en skada, ofta utan avsikt.
Det återkommande omnämnandet av 'världen är full av buller' innebär en känsla av överväldigande yttre påtryckningar och distraktioner som kan infiltrera och påverka personliga relationer. Berättaren hör hela tiden detta ljud, vilket indikerar en möjlig kamp för att behålla fokus eller kontakt med 'solskenstjejen'. Frasen 'Jag trodde jag hörde dig viska' följt av 'Det händer hela tiden' antyder ett kommunikationsavbrott eller en längtan efter ett tecken på tillgivenhet som antingen saknas eller föreställs. Denna linje fångar osäkerheten och längtan efter trygghet i relationen.
Låtens atmosfär är reflekterande och dyster, med Slowdives signatur shoegaze-ljud som ger en drömmande bakgrund till de gripande texterna. Det milda viskandet av 'Jag älskar dig när du ler' mitt i prat om dolkar och sår ger en strimma av hopp och tillgivenhet, även när förhållandet verkar vara kantat av missförstånd och sårad. Raden 'Jag förlorade dig inte riktigt, jag tappade det bara för ett tag' talar om konflikternas övergående natur och hoppet om försoning.