Hoziers 'De Selby, Pt. 1' är en hemskt introspektiv låt som fördjupar sig i teman som självreflektion och det mänskliga tillståndet. Texterna målar upp en bild av ensamhet och kontemplation, där världen sover, och individen lämnas ensam med sina tankar. 'Luftens svarta' och 'mörkret så djupt' antyder ett djupgående utforskande av ens inre, en plats där till och med Gud, i tidernas begynnelse, kunde ha tvekat att beträda. Detta mörker skulle kunna symbolisera de okända aspekterna av jaget eller det omedvetna sinnet.
Låten fortsätter att beskriva ett tillstånd av att vara 'osedd' och 'lyckan att inte känna dig själv', vilket kan innebära en känsla av befrielse från självmedvetenhet eller identitetens bördor. Men sinnet motstår detta tomrum, fyller det med tankar eller fantasier, kanske som ett sätt att klara av tomheten. Hänvisningen till Gud och ifrågasättandet av gudomliga motiv lägger till ett lager av existentiell undersökning, funderande över tillvarons natur och orsakerna bakom livets mysterier.
Refrängen, som sjungs på iriska, bidrar till låtens mystiska och eteriska kvalitet. De upprepade raderna 'Bhfuilis soranna sorcha' översätts till 'Finns det ljusa lador', följt av 'Ach tagais 'nós na hoíche', som betyder 'Men du kommer som natten.' Denna kontrast mellan ljus och mörker, och förvandlingen 'claochlú' som sker, betonar ytterligare temat förändring och den cykliska karaktären av dag och natt, ljus och mörker, och kanske det ständigt föränderliga jaget. Hoziers användning av språk och metafor skapar en rik tapet av mening, som inbjuder lyssnare att reflektera över sina egna inre världar och den universella mänskliga upplevelsen av att söka efter förståelse i sinnets skuggor.