Jackson Brownes låt 'Doctor, My Eyes' fördjupar sig i den känslomässiga och psykologiska belastningen av livets upplevelser. Berättaren vänder sig till en läkare och reflekterar över tidens gång och ackumuleringen av rädslor och svårigheter. De inledande raderna, 'Doktor, mina ögon har sett åren / Och den långsamma paraden av rädsla utan att gråta', antyder en stoisk uthållighet av livets utmaningar. Berättaren söker förståelse och klarhet och ifrågasätter om deras inställning till livet – att möta både gott och ont utan att gömma sig – var klokt.
Låten fortsätter med att berättaren uttrycker en känsla av desillusion och en önskan om uppvaknande. Raderna 'Jag har väntat på att vakna ur dessa drömmar' och 'Människor går precis där de vill / jag märkte dem aldrig förrän jag fick den här känslan / Att det är senare än det verkar' förmedlar en insikt om tidens flyktiga natur och livets obemärkta gång. Denna insikt får berättaren att söka svar från läkaren i hopp om att förstå konsekvenserna av deras känslomässiga motståndskraft.
I sista versen blir berättarens vädjan mer angelägen. 'Doktor, mina ögon / Kan inte se himlen / Är detta priset för att ha lärt sig att inte gråta' antyder en djup känsla av saknad och ett ifrågasättande av värdet av känslomässigt undertryckande. Oförmågan att se himlen symboliserar en förlust av hopp eller vision, vilket väcker frågan om den känslomässiga kostnaden för att uthärda livets svårigheter utan att uttrycka sårbarhet är för hög. Brownes gripande texter och reflekterande ton uppmanar lyssnarna att överväga balansen mellan motståndskraft och känslomässig öppenhet i sina egna liv.
söt liten djävul