Sleep Tokens 'Euclid' är en spännande utforskning av inre kaos, minne och förvandling. Låten inleds med en vädjan om ett kort andrum, eftersom berättaren beskriver känslan som 'tjock tjära på insidan som brinner.' Denna livfulla metafor sätter tonen för den känslomässiga tyngden som bärs genom hela låten. Omnämnandet av ett 'spöke i korridoren som flinar' och ett 'tungt huvud som inte slutar vända sig' antyder en hemsk närvaro av tidigare erfarenheter eller ånger som berättaren inte kan fly. Bildspråket av en 'öppen motorväg' och en 'solnedgångsbana' framkallar en känsla av resa och övergång, och antyder önskan om klarhet och avslutning.
Refrängen avslöjar ett djupare lager av berättarens kamp, när de brottas med ett liv som känns som 'trådar' och ett förflutet som skymtar på ett 'tomt tak'. Raden 'Men omvänt är du all min symmetri' introducerar idén om en signifikant annan som representerar balans och stabilitet. Denna person beskrivs som en 'parallell' som berättaren skulle 'lägga mitt liv på', vilket indikerar ett djupt samband. Berättaren erkänner dock också möjligheten att denna persons 'vingar' inte hittar 'himlen' och lovar att få ner den 'som en uråldrig svunnen tid', vilket tyder på en vilja att offra för sin älskade.
Låtens bro och sista verser fördjupar sig i teman om minne och förändring. Berättaren minns om 'höstlöv' och 'uråldriga baldakiner' som de brukade lägga under, symboliserar en tid av oskuld och fred. Men natten 'tillhör dig', vilket indikerar en förändring i äganderätten till dessa minnen och upplevelser. Berättaren inser behovet av att bli 'någon ny', vilket betyder en förvandling eller pånyttfödelse. De avslutande raderna, 'Dina ögonvitor blir svarta i det svaga ljuset' och 'vi trasslar oändligt som älskande sammanflätade', framkallar en känsla av slutgiltighet och acceptans av slutet på ett förhållande. Den upprepade vädjan om 'natten' understryker önskan om ett sista ögonblick av anslutning innan man släpper taget.