Noah Kahans låt 'Everywhere, Everything' är en gripande reflektion över kärlek och dödlighet, mot bakgrund av en värld på förfall. Texterna förmedlar en känsla av brådska och en önskan att hålla fast vid kärleken inför det oundvikliga förfallet och tidens gång. Kahan använder levande bilder för att illustrera djupet av engagemang i en relation som är alltför medveten om dess ändliga natur.
De inledande raderna sätter tonen för låten, erkänner det senaste årets utmaningar och ställer en nyckfull fråga om överlevnad i en skräckfilm. Denna metafor antyder en känsla av sårbarhet och livets oförutsägbarhet. Låten övergår sedan till ett mer intimt utrymme, med bilder av två ärrade kroppar som finner tröst i varandras närvaro. Drive-in-skärmen fungerar som en symbol för eskapism och delade upplevelser, även när världen utanför faller samman.
Refrängen är en kraftfull kärleksförklaring som överskrider livet självt, där Kahan uttrycker en önskan att förbli ansluten till sin älskade ända till slutet. Upprepningen av frasen 'Överallt, allt' understryker denna kärleks allomfattande natur. Låten fångar i slutändan skönheten i att omfamna kärleken fullt ut, utan rädsla, trots att man vet att allt är övergående. Det är en påminnelse om att vårda de ögonblick vi har och de kopplingar vi gör, eftersom det är de som ger mening åt vår existens.