WILLOWs låt 'falskt jag' fördjupar sig i den komplexa resan av självupptäckt och de interna striderna som kommer med den. Texterna målar upp en levande bild av någon som brottas med sin identitet och känner sig både avskild och fäst vid sitt eget sinne. De inledande raderna, 'Jag har bestämt mig för att jag inte vill vittna / jag rör mig i tysthet som en ö', antyder en önskan att undvika konfrontation och introspektion, istället för att välja att förbli isolerad. Denna isolering är emellertid inte fredlig; den är fylld av inre konflikter och en känsla av att vara 'förkrossad och guld som om jag är ett barn', vilket indikerar sårbarhet och en längtan efter äkthet.
Refrängen avslöjar en djup känsla av förvirring och frustration, med rader som 'Jag-jag vill krascha, känna mig så attackerad, allt på det strecket och i min egen hjärna.' Detta bildspråk av att krascha och känna sig attackerad belyser den mentala oroligheten och kampen för att förena olika delar av sig själv. Det upprepade ifrågasättandet av förnuftet, 'Är jag galen?' understryker självuppfattningens osäkerhet och skiftande natur. Behovet av förändring är påtagligt, men det finns ett motstånd mot det, som framgår av raderna 'Jag vill inte förändras men jag behöver förändras.' Denna dikotomi fångar essensen av den mänskliga upplevelsen, där tillväxt ofta kräver att konfrontera obekväma sanningar.
Låtens brygga ger ett ögonblick av klarhet och beslutsamhet. 'Det falska jaget måste dö, det är ingen överraskning / jag vill känna mig, men jag kan inte känna pulsen', betyder en brytpunkt där huvudpersonen erkänner nödvändigheten av att avskaffa sitt falska jag för att verkligen förstå vem de är. Denna insikt är både befriande och skrämmande, eftersom den innebär att möta det okända och omfamna sårbarhet. WILLOWs råa och känslomässiga leverans ger djup till texterna, vilket gör 'falskt jag' till en kraftfull hymn för alla på en resa av självupptäckt och personlig tillväxt.