Humbes låt 'fantasmas' är en gripande reflektion över minnet, förlusten och den bestående påverkan av nära och kära som har gått bort. Titeln, som översätts till 'spöken' på engelska, sätter scenen för en lyrisk utforskning av det förflutnas hemska närvaro i våra dagliga liv. Konstnären använder metaforen om spöken inte som övernaturliga enheter utan som levande minnen som dröjer sig kvar i de utrymmen som en gång fylldes av dem vi omhuldade.
"vem är rädd för lilla gamla mig taylor swift texter"
Texterna inleds med en motvilja att vakna ur en 'stor dröm', vilket antyder en önskan att förbli i ett tillstånd av förnekelse eller att fly från verklighetens smärta. Omnämnandet av minnen som 'passerar genom halsen' antyder att dessa minnen inte bara är tankar på ytnivå utan djupt känslomässiga och kanske smärtsamma upplevelser som känns med intensitet. Refrängen förstärker tanken att 'spöken' i huset inte är bokstavliga andar utan kraftfulla minnen av 'goda tider' och 'fjärr tider.' Denna känsla är ett vanligt tema i sånger som handlar om sorg och nostalgi, där det förflutna är både en källa till tröst och sorg.
Allt eftersom låten fortskrider berör Humbe teman om dödlighet och dödens oundviklighet, med hänvisningar till gamar 'som förebådar döden' och föreställningen om att bli evig. Bildspråket av foton som fyller ramar som ett personligt museum antyder ett liv som minns och firas genom de kvarlevande kvarlevorna. Konstnären uttrycker en djup längtan efter att återigen vara nära den avlidne, även om det bara är för 'en sista drink'. Den upprepade raden 'Perdón que me tenga que ir' ('Ursäkta att jag måste gå') skulle kunna tolkas som att den avlidnas röst ber om ursäkt för att han har lämnat eller att den levande ber om ursäkt för att ha gått vidare. Låten avslutas med en acceptans av tystnaden och tomheten som följer på förlusten, men den erkänner också den rika tapeten av känslor och upplevelser som delas med den avlidne.
Humbes musikaliska stil blandar ofta känslomässiga texter med samtida pop- och indieinfluenser, vilket skapar en ljudbild som kompletterar hans låtars introspektiva karaktär. 'fantasma' är ett bevis på hans förmåga att skapa djupt personliga berättelser som ger resonans hos lyssnare som har upplevt liknande förluster. Genom sin musik inbjuder Humbe oss att konfrontera våra egna 'spöken' och finna tröst i de minnen som formar våra liv.