Conan Grays 'Found Heaven' är en gripande utforskning av den interna konflikten mellan samhälleliga förväntningar och personliga önskningar. Låten fördjupar sig i teman som kärlek, acceptans och kampen för att förena sin identitet med trycket från tradition och familj. Texterna antyder en berättelse där huvudpersonen brottas med behovet av kärlek och acceptans, vilket tycks stå i strid med familjens värderingar och möjligen deras religiösa uppväxt.
De inledande replikerna sätter en ton av isolering och längtan, när huvudpersonen går 'ensam in i den mörkaste natten' och längtar efter en kärlek som tillfredsställer dem, trots familjens ogillande. Omnämnandet av att 'få aldrig din mammas vigselring' och en fars besvikelse understryker spänningen mellan huvudpersonens jakt på kärlek och förväntningarna på familjen. Låtens refräng erbjuder ett tröstande budskap som försäkrar huvudpersonen att de inte är en demon för sina känslor och att kärleken de har hittat är deras egen version av himlen, trots vad de har lärt sig om gudomlighet och synd.
'Found Heaven' utmanar föreställningen om gudomlig dom och uppmuntrar lyssnaren att omfamna kärleken i dess renaste form, fri från dogmatikens begränsningar. De upprepade försäkrarna 'var inte rädd, lilla barn' och påståendet att 'det finns en Gud på himlen, tro honom inte' antyder ett avvisande av traditionella religiösa övertygelser som kan fördöma huvudpersonens kärlek. Istället hyllar låten himlen som finns i den kärlek de har upptäckt, och förespråkar självacceptans och modet att följa sitt hjärta.