Låten 'Hey Kids' av Molina verkar inkapsla en känsla av trötthet och desillusion som kan vara utbredd bland ungdomar. Den upprepade hälsningen, 'Hej barn', följt av frasen 'Into damm tillsammans', antyder en gemensam upplevelse av blekning eller sönderfall, som möjligen antyder förlusten av oskuld eller den hårda realitet som unga människor möter när de blir äldre. Bildspråket 'Ögonlock / Heavy as leather' framkallar en känsla av utmattning och kampen för att hålla sig vaken eller medveten, vilket kan tolkas både bokstavligt och metaforiskt som en kommentar om samhälleliga påtryckningar eller det moderna livets överväldigande natur.
Texten 'Fluffiga dagar och nätter / Ser tydlig ut men aldrig igenkänd' kan återspegla den flyktiga och ytliga karaktären hos samtida upplevelser, där ögonblick som verkar vara betydelsefulla ofta snabbt glöms bort eller missförstås. Omnämnandet av att 'maniskt tal' blir 'lömskt' kan vara en kritik av hur kommunikationen har blivit förvrängd eller skadlig, kanske i samband med sociala medier eller den frenetiska takten av nyheter och information. Låtens atmosfär förmörkas ytterligare av raden 'Out on this plastic beach / Turning obsidian', som skulle kunna symbolisera en falsk eller artificiell miljö som blir allt mörkare eller korrupt.
Sammantaget verkar Molinas 'Hey Kids' vara en kommentar till den kollektiva upplevelsen av dagens ungdomar, inför en värld som är både fysiskt och känslomässigt påfrestande. Låtens hypnotiska upprepning och hemsökande text målar upp en bild av en generation som samtidigt är sammankopplad och isolerad, belastad av tyngden av deras 'tunga ögonlock' och vetskapen om att de förvandlas 'till damm tillsammans.' Det är en uppmaning att erkänna de gemensamma kampen och kanske en påminnelse om att finna solidaritet mitt i allt.