Låten 'History Hates Lovers' av Oublaire fördjupar sig i temat historisk radering och förnekandet av romantiska relationer som inte passar den konventionella formen. Texterna behandlar på ett gripande sätt hur samhället och historien ofta har förbisett eller medvetet fördunklat individers kärlekshistorier, särskilt de i HBTQ+-relationer. Konstnären, Oublaire, använder en narrativ stil för att utmana historiens sanering och vägran att erkänna den sanna naturen av dessa relationer.
wo män texter
Refrängen 'History hates lovers' är en kraftfull refräng som kapslar in låtens centrala budskap. Det antyder att den historiska historien har varit ovänlig mot dem vars kärlekshistorier inte stämmer överens med traditionella berättelser. Verserna ger levande exempel på hur kärlek har maskerats eller felmärkts som vänskap eller sällskap för att undvika skandal eller socialt fördömande. Låten kritiserar historiker och samhället för att de hänvisar till tydligt romantiska partners som 'nära vänner, bästisar, rumskamrater, kollegor' - allt annat än älskare. Detta språkval speglar ett bredare samhälleligt obehag med att erkänna existensen och giltigheten av olika romantiska relationer genom historien.
Oublaires sång är inte bara en kritik utan också en uppmaning till handling. Den uppmuntrar lyssnarna att ifrågasätta de berättelser de har lärt sig och att söka sanningen bakom de 'handskrivna breven' och 'bröllopsbanden' som antyder djupare kopplingar. Upprepningen av 'Det krävs ingen forskare för att veta hur det här går' och 'Jag tror att de kom på det' understryker tanken att sanningen om dessa relationer ofta är en öppen hemlighet, en som kräver en vilja att se bortom det förflutnas fördomar. 'History Hates Lovers' är en påminnelse om vikten av inkludering och ärlighet i vår förståelse av historien och de berättelser vi väljer att minnas och fira.