Låten 'Hold On Till May' av Pierce The Veil, med Lindsey Stamey, är en gripande utforskning av känslomässig nöd och sökandet efter tröst. Texterna målar en bild av en person som känner sig vilsen och frånkopplad, symboliserad av bilden av att sitta 'högt omgiven av solen' mitt bland 'en miljon grenar.' Denna metafor antyder en känsla av isolering trots att den är omgiven av potentiella kopplingar. Det upprepade ifrågasättandet av 'Mamma och pappa, sökte ni efter mig?' indikerar en djup längtan efter vård och omsorg, som individen känner sig berövad på under lång tid, vilket leder till en känsla av desperation.
Låtens refräng fångar ett ögonblick av intensiva känslor, möjligen ett romantiskt möte, som är både passionerat och flyktigt. Bildspråket av tåget som skakar fönstren medan huvudpersonen och deras partner skriker över ljudet förmedlar en känsla av brådska och en önskan att fly från verkligheten. Kärleken de delar beskrivs som 'utom kontroll', och antyder dess överväldigande och möjligen destruktiva natur. Nedräkningen 'Tre, två, en, vart tog det vägen?' betonar ögonblickets övergående natur och känslan av förlust som följer.
Låten berör också teman om självdestruktion och kampen för att klara av tidigare trauman. Raderna 'Om jag var du, skulle jag lägga bort det / Se, du är bara bortkastad / Och tänker på det förflutna igen / Älskling, du kommer att bli okej' fungerar som en försäkran om att trots smärtan finns det hopp för återhämtning. Sångarens löfte att 'få dig att känna dig vacker igen' är ett budskap om stöd och möjlighet till helande. 'Hold On Till May' är i slutändan en uppmaning att stå ut genom svåra tider, med de växlande årstiderna som metaforiskt representerar löftet om bättre dagar framöver.