Orville Pecks låt 'How Far Will We Take It?' med Noah Cyrus fördjupar sig i komplexiteten i ett förhållande som vikar på gränsen till anslutning och frånkoppling. Texterna målar upp en levande bild av längtan och ouppfylld kärlek, där berättaren befinner sig i ett drömlikt tillstånd, på jakt efter en partner som inte längre är närvarande. Denna frånvaro är påtaglig, och berättaren brottas med tomrummet som lämnats bakom, och uttrycker ett djupt rotat behov för den andra personen att återvända och göra saker rätt.
Det återkommande temat att försöka älska men misslyckas med att slå igenom antyder en barriär som hindrar relationen från att blomstra. Detta kan symbolisera känslomässiga väggar, tidigare trauman eller outtalade ord som hindrar sann intimitet. Raden 'Ingen vänja sig vid att leva utan dig' understryker svårigheten att gå vidare och det ihärdiga hoppet om att saker och ting kan förändras. Refrängen, med sin gripande fråga 'Hur långt ska vi ta det?' återspeglar osäkerheten och potentialen för antingen försoning eller ytterligare främlingskap.
Bildspråket av eld och lågor i texterna lägger till ett lager av intensitet till de känslor som beskrivs. Eld symboliserar ofta passion, förstörelse och förnyelse, vilket indikerar att relationen har potential att antingen återuppstå eller brinna ut helt. Samarbetet med Noah Cyrus ger en spöklik harmoni till låten, vilket förstärker känslan av längtan och olöst spänning. I slutändan, 'Hur långt kommer vi att ta det?' är en kraftfull utforskning av kärlekens utmaningar och det bestående hoppet om anslutning trots hindren.