Jack Staubers 'Oh Klahoma' presenterar en knäpp och gåtfull ljudbild som är karakteristisk för hans musikaliska stil, som ofta blandar inslag av indiepop med lo-fi och experimentella ljud. Texterna till 'Oh Klahoma' verkar gräva ner sig i teman om emotionell sårbarhet och vikten av att bära andras känslomässiga bördor.
De inledande raderna, 'Sätt fasarna att ruttna / Vad har gjort dig upprörd?' föreslå en konfrontation med negativitet och känslomässigt förfall. Frasen 'fasare att ruttna' skulle kunna vara en metafor för att sätta ens tankesätt till ett destruktivt läge, möjligen som en försvarsmekanism mot nöd. Låten fortsätter att utforska idén om känslomässigt bagage med refrängen 'Tears falling down at the party / Saddest little baby in the room.' Detta bildspråk målar upp en bild av någon som är överväldigad av sorg även i en miljö som vanligtvis förknippas med glädje och fest. Upprepningen av 'Rädslor, berätta för mig rädslor, kom inte igång med mig' innebär en ovilja att engagera sig i dessa djupt rotade rädslor, som om att erkänna dem skulle kunna leda till ett sammanbrott.
Refrängen, 'Jag får lite grått hår för varje skrämsel du delar', antyder metaforiskt att handlingen att absorbera andras rädslor och oro är att fysiskt och känslomässigt åldra berättaren. Raderna 'De är inte menade att böjas' skulle kunna tolkas som en påminnelse om att det finns gränser för hur mycket man klarar av innan de går sönder. Låtens kryptiska och repetitiva karaktär, tillsammans med Staubers distinkta vokala leverans, skapar en atmosfär av introspektion och melankoli, vilket inbjuder lyssnare att reflektera över sin egen känslomässiga motståndskraft och effekterna av andras känslor på deras välbefinnande.