keshis låt 'LIMBO' fördjupar sig i de interna strider och motsättningar som man möter när man försöker hitta sin plats i världen. Texten uttrycker en känsla av att vara fångad mellan olika tillstånd, ungefär som det liminala utrymmet som låtens titel föreslår. Konstnären beskriver att gå igenom rörelserna, känna sig både säker och bedräglig, och kämpa med självtvivel och självförverkligande. Denna dualitet är en vanlig mänsklig upplevelse, där man pendlar mellan att känna sig i kontroll och att vara totalt förlorad.
Refrängen i 'LIMBO' använder metaforen att jaga en solnedgång med händerna ut genom fönstret för att förmedla en längtan efter frihet och en livstakt som är i linje med artistens sanna jag. Solnedgången kan symbolisera ett slut eller en övergång, och i detta sammanhang tycks den representera ett sökande efter fred och autenticitet. Den upprepade raden 'That's more my tempo' antyder en önskan att leva livet i en rytm som känns naturlig för individen, snarare än att anpassa sig till yttre förväntningar.
I låten berör keshi också tanken på att bara visa de bästa delarna av sig själv för världen, ett koncept som ger genklang i sociala mediers tidsålder där kurerade personas är normen. Konstnären erkänner sin mänsklighet och ofullkomlighet, i hopp om att pressen att behålla en fasad inte övervinner hans sanna väsen. Låten är en uppriktig reflektion över komplexiteten i självidentitet och strävan efter ett genuint liv mitt i samhällets tryck.