Låten 'Los Laureles', framförd av Linda Ronstadt, är en traditionell mexikansk ranchera som uttrycker djupa känslor och längtan. Texterna talar om naturens skönhet och använder den som en metafor för de intensiva känslorna av kärlek och smärtan av potentiellt avslag. De inledande raderna refererar till gröna lagerblad och ljusa rosor, som symboliserar livligheten och livet i förhållandet. Men det finns en vädjan om att inte överges, vilket tyder på att kärleken är så integrerad i sångarens existens att att förlora den skulle vara besläktad med att förlora livet självt.
Låten fortsätter med metaforer som jämför föremålet för sångarens tillgivenhet med en bomullsplanta i sin knopp och en ros som blommar först i maj, vilket framhäver delikatheten och sällsyntheten i deras kärlek. Omnämnandet av stolthet och sammanflätningen av hjärtan antyder en djup koppling som hotas av möjligheten till stolthet och yttre åtaganden. Sångaren överväger att göra en inbjudan, förmodligen för att fördjupa relationen, men tvekar på grund av osäkerhet om det finns någon annan i den älskades liv.
Den sista strofen fungerar som ett avsked och erkänner den smärta som kärlek kan ge. Frasen 'La perdicion de los hombres son las benditas mujeres' översätts till 'Männens undergång är de välsignade kvinnorna', vilket återspeglar en kulturell känsla om den makt kvinnor har i hjärtefrågor. Låten avslutas med en dyster acceptans av situationen, när sångaren avslutar verserna i 'Los Laureles'. Linda Ronstadts tolkning av denna traditionella låt är fylld av känslor, hennes kraftfulla röst förmedlar djupet i texterna och kopplar samman med de universella teman som kärlek, längtan och komplexiteten i mänskliga relationer.