José Maderos låt 'Luciérnaga' fördjupar sig djupt i teman som förlust, skuld och den bestående kopplingen mellan en mor och hennes avlidna barn. Texterna uttrycker på ett gripande sätt moderns djupa sorg och självbeskyllning efter hennes dotters tragiska och alltför tidiga död. Låten börjar med moderns omedelbara insikt om sin dotters frånvaro, vilket sätter en dyster ton för berättelsen som utspelar sig.
Allt eftersom låten fortskrider brottas mamman med de svåra verkligheterna i händelserna som ledde till hennes dotters död. Den upprepade frasen 'Fui yo' (Det var jag) understryker hennes överväldigande känsla av skuld, i tron att hon kunde ha förhindrat tragedin. Denna interna konflikt utforskas ytterligare genom hänvisningar till gudomlig övergivenhet och myndigheters misslyckande att leverera rättvisa, vilket förstärker hennes känsla av isolering och förtvivlan. Bildspråket av dottern som en 'luciérnaga' (eldfluga) symboliserar både hennes flyktiga liv och det kvardröjande ljus hon lämnar i sin mammas minne.
Mot slutet övergår låten till en mer reflekterande ton, som betonar det okrossbara bandet mellan mamman och dottern som överskrider den fysiska existensen. Mamman lovar att hedra sin dotters minne och hålla hennes ljus vid liv, vilket antyder en väg mot helande. De upprepade raderna om att inte rengöra blodet avvisar metaforiskt raderingen av dotterns inverkan på hennes liv, vilket bekräftar en evig moderlig anknytning.