Jag skulle aldrig kunna bygga etern eller gräset övervuxet
Jag skulle aldrig kunna bygga floden med en mun full av skum
Jag skulle aldrig kunna bygga vintern med hennes kalla tårar av glitter
Jag har lyssnat på den röda eken och ekollonen hon gråter
Har lyssnat på den vita björken och pappret hon torkar
Jag har lyssnat på grodors skämt, lyssnat på brandrök
Jag kan aldrig berätta för dig nu vad jag ofta hade sagt förut
För lovat är en pendel som bara svänger vid dörren
Och jag säger inte att jag inte är avundsjuk eller rädd längre
Jag säger bara
Jag skulle aldrig kunna bygga en regnbåge eller någon sorts blomma
Jag kunde aldrig göra en sparv eller en meteorregn
Jag skulle aldrig kunna bygga en daggmask, aldrig få jorden att vända
Jag har lyssnat på rävens skratt längs stigen
Jag har hållit fast vid mossan att lyssna på snigeln
Åh
Bokens skimmer lämnar när vinden nyser kraftigt
Jag kunde aldrig berätta för dig nu vad jag ofta hade sagt förut
För löfte är en pendel som bara svänger vid dörren
Och jag säger inte att jag inte är avundsjuk eller rädd längre
Jag säger bara
Jag kunde aldrig bygga skuggan mellan din kind och ditt öga
Jag kunde aldrig göra en fräknar eller det varma andetag du suckar
Öppningen av fransar med askans mjukhet
Jag har lyssnat på minnet, som det var
Lyssnar på ekot av varför och därför
Lyssnar på ekot som säger åt mig att släppa taget
Jag kunde aldrig berätta för dig nu vad jag ofta hade sagt förut
För löfte är en pendel som bara hänger vid dörren
Och jag säger inte att jag inte är avundsjuk eller rädd längre
Jag säger bara
Säger