Låten 'seasons' by wave to earth är en gripande reflektion över obesvarad kärlek och tidens gång. Texterna förmedlar en djup känsla av längtan och smärtan av att inte kunna vara med den de älskar. Konstnären använder metaforen om årstiderna för att illustrera livets och kärlekens cykliska natur, och antyder att precis som årstiderna förändras, så förändras omständigheterna i våra relationer.
De inledande raderna, 'Jag kan inte vara din kärlek / Titta, det är för trivialt för dig nu', sätter tonen för en berättelse om kärlek som upplevs som otillräcklig. Talaren känner att deras kärlek inte är tillräckligt för föremålet för deras tillgivenhet, eller kanske att det inte är rätt tidpunkt för deras kärlek att blomstra. Detta understryks ytterligare av bilderna av livet som faller samman och kontemplationen av försvinnandet, vilket talar till den förtvivlan och isoleringen som kan åtfölja obesvarad kärlek. Den upprepade önskan att 'be för dig hela tiden' och att 'ge dig hela mitt liv, mina årstider' understryker en osjälvisk hängivenhet, villig att erbjuda allt trots den personliga kostnaden.
Den senare delen av låten introducerar temat förändring och acceptans. Bladen som vissnar och växer tillbaka symboliserar cyklerna av tillväxt och förfall, parallellt med livets och kärlekens upp- och nedgångar. Raden 'Du har gått långt borta' antyder en resignation till avståndet mellan talaren och deras kärlek, medan 'Jag ska skjuta upp prästkragar' är en skarp påminnelse om dödligheten och livets ändliga natur. Trots den melankoliska tonen finns det en känsla av frid i acceptansen av förändring och engagemanget för kärlek på långt håll. 'Vid din sida kommer jag att vara dina årstider' innebär en andlig eller känslomässig närvaro som består genom tiden, ungefär som årstidernas ständigt föränderliga men konstanta cykel.