Precis som en sten på kullen
Gå mitt stackars hjärta
Samlar små stjärnor som vinden blåser bort
Kopierar tystnader med min röst.
Precis som ett moln på himlen
Det regnar min sång
Letar efter papabras som rimmar på mitt rop
Visslande färger i blom.
Om du kommer tillbaka när min kärlek kallar dig
Om du lyser upp när solen skiner på dig
Om kanske mysteriet med ditt skratt är mitt lugn
Brun kvinna det här är kärlek,
Brun kvinna det här är sååååååååååå.
Precis som en väg som korsar avstånd
Sår mina anteckningar när jag passerar
Känner värmen som omfamnar mig på eftermiddagen
Efter en sorg som går in i solnedgången.
På väg mot bön dras din kropp
I vissa berg hur långt borta de är
Du flyger över månen som en drake
Dess sorgliga glans smälter min kropp.