Sevdalizas 'Sirens Of The Caspian' är en spökande och poetisk utforskning av frestelser, fara och det mänskliga tillståndet. Låten inleds med en fransk monolog som översätts till berättelsen om en man som faller från en byggnad på femtio våningar och upprepar för sig själv, 'Så långt, så bra', medan han rasar. Detta sätter scenen för låtens centrala tema: illusionen av säkerhet och den oundvikliga kraschen som följer. Monologen avslutas med den gripande påminnelsen om att 'det viktiga är inte fallet, det är landningen', och betonar konsekvenserna av våra handlingar och den falska känslan av säkerhet vi ofta håller fast vid.
Texterna övergår sedan till bildspråket av en siren, en mytisk varelse känd för att locka sjömän till deras undergång med sin förtrollande röst. 'Sjömanspojken' i sången fängslas av sirenens tystnad, en paradox som antyder kraften i outtalad lockelse. Trots sin medvetenhet om faran ('Han vet, han vet, han vet') dras han till henne, vilket symboliserar den mänskliga tendensen att attraheras av det vi vet är skadligt. Den upprepade vädjan om att 'hålla sig borta' understryker den interna konflikten mellan begär och självbevarelsedrift.
Refrängen, med sitt upprepade 'Hey, hey' och referenser till att segla ett skepp och kyssa döden, framkallar en känsla av fatalism och oundviklighet. Raden 'Vi är födda för att återskapa syndiga varelser då' antyder en cyklisk karaktär av mänskligt beteende, där vi är avsedda att upprepa våra misstag. Upprepningen av 'borta' i slutet av låten kan ses som ett desperat försök att undkomma konsekvenserna av våra handlingar, men det belyser också meningslösheten i sådana ansträngningar. Sevdalizas eteriska röst och låtens hemsökande melodi förstärker känslan av melankoli och introspektion, vilket gör 'Sirens Of The Caspian' till en djupgående meditation över tjusningen av fara och det mänskliga tillståndet.