Alan Walkers 'The Spectre' är en låt som fördjupar sig i teman som identitet, introspektion och den mänskliga naturens dualitet. Texterna framkallar en känsla av att söka sig själv och kampen för att få kontakt med en inre röst som verkar avlägsen eller främmande. Walker, känd för sin elektroniska stil och EDM-stil, innehåller ofta introspektiva texter med catchy beats, vilket skapar en kontrast som resonerar hos en bred publik.
De inledande raderna, 'Hej, hej / Kan du höra mig / När jag skriker ditt namn?', föreslår ett rop på uppmärksamhet eller hjälp, möjligen från sångaren till en del av sig själva som de känner sig bortkopplade från. Upprepningen av 'hej' betonar känslan av distans och behovet av erkännande från denna svårfångade närvaro. Frågan 'Behöver du mig / innan jag försvinner?' lägger till ett lager av brådska och rädslan för att bli bortglömd eller att förlora sin identitet. Låtens refräng, 'Vi lever, vi älskar, vi ljuger', är ett kraftfullt uttalande om det mänskliga tillståndet, vilket antyder att livet är en komplex blandning av upplevelser och känslor, av vilka några inte alltid är sanningsenliga eller transparenta.
Metaforen om ett 'spöke inom mig' pekar på de dolda aspekterna av ens personlighet eller de delar av en själv som inte är helt förstådda eller kontrollerade. Det antyder att det finns mer i en person än vad man kan se, och att alla har en 'mörk sida' som de kan vara rädda för att konfrontera. Den 'andra sidan' som nämns i låten skulle kunna representera detta outforskade territorium inom psyket. Walkers musik leker ofta med idén om kontrast – ljus och mörker, synlighet och osynlighet, kända och okända – och 'The Spectre' är inget undantag, eftersom den inbjuder lyssnare att begrunda de osynliga krafter som formar deras liv och relationer.