Berlins 'Take My Breath Away' är en låt som fångar essensen av ett romantiskt möte som är så intensivt och djupt att det känns som om det bokstavligen är hisnande. Texterna förmedlar en känsla av djup längtan och begär, med upprepningen av frasen 'Take my breath away' som en vädjan om en kärlek som är överväldigande och alltupptagande. Låtens berättare är fångad i ett 'fåraktigt älskarespel', vilket tyder på en sårbarhet och en vilja att svepas bort av känslor, trots riskerna.
Bildspråket som används i låten, som det 'ändlösa havet' och 'timglaset', framkallar en känsla av tidlöshet och tidens oundvikliga gång. Dessa metaforer antyder att kärleken de upplever är både gränslös och flyktig, ett ögonblick att värna om innan den glider iväg. 'Spegeln kraschade' skulle kunna symbolisera krossandet av illusioner eller sprängandet av barriärer, vilket leder till ett ögonblick av sanning där de älskande kan vara ärliga och orädda, även om det bara är för en dag.
Berlin, kända för sitt new wave- och synth-pop-ljud, skapade en låt som fick genklang hos många under 1980-talet och som fortsätter att vara en klassisk kärleksballad. Den atmosfäriska och drömska kvaliteten på musiken kompletterar de lyriska teman och skapar en ljudbild som gör att lyssnarna kan föras in i den känslomässiga virvelvinden som beskrivs i låten. 'Take My Breath Away' handlar inte bara om kärlekens upprymdhet, utan också om den sårbarhet och det mod som krävs för att helt fördjupa sig i upplevelsen av den.