Bring Me The Horizons låt 'Top 10 statues that criEd bloOd' fördjupar sig djupt i teman som inre kaos, självtillit och kampen för att övervinna personliga demoner. Texterna målar upp en levande bild av någon som brottas med djupt liggande smärta och insikten om att extern hjälp kanske inte kommer. De inledande raderna antyder att vissa individer i sig är predisponerade för tragedi, vilket antyder en känsla av oundviklighet och tanken att lidande är invävt i själva deras varelse. Denna föreställning betonas ytterligare av metaforen om öppna sår som låter ljus komma in, vilket tyder på att smärta kan leda till upplysning eller personlig tillväxt.
Det återkommande temat självräddning är framträdande genom hela låten. Huvudpersonen erkänner att ingen kommer att rädda dem, och de måste konfrontera sina kamper ensamma. Detta är inkapslat i raderna, 'Ingen kommer och räddar mig, jag drunknar i sömnen, ärren har blivit för djupa.' Bildspråket om att drunkna i sömn och djupa ärr framhäver djupet av deras lidande och den inre karaktären av deras kamp. Kampen beskrivs som ett internt krig, med huvudpersonen fast besluten att möta sina demoner rakt på sak, även om det innebär att gå till helvetet och tillbaka.
john ankunge
Låten berör också tanken på att nå botten och potentialen för uppåtgående rörelse därifrån. Raderna, 'Men när du väl har nått botten, finns det åtminstone ingen annanstans att gå än upp', ger en strimma av hopp mitt i mörkret. Insikten om att självkärlek är den mest kraftfulla formen av kärlek är ett annat nyckelbudskap, som uttrycks i raderna, 'Det svåraste du någonsin kommer att veta, Finns det ingen kärlek som din egen.' Detta understryker vikten av självacceptans och styrkan som kommer inifrån. I slutändan är låten en kraftfull utforskning av personlig kamp, motståndskraft och resan mot självläkning.