Linda Ronstadts tolkning av 'Tu Solo Tu' är en gripande utforskning av djupet av hjärtesorg och förtvivlan orsakad av obesvarad kärlek. Texterna målar upp en levande bild av en person som är djupt påverkad av saknaden och längtan efter en kärlek som inte längre återgäldas. Huvudpersonen befinner sig i ett tillstånd av känslomässig oro och tar till alkohol och självförstörelse som ett sätt att hantera den överväldigande smärtan. Upprepningen av 'Tu solo tu' understryker den unika inverkan som denna person har haft på sitt liv, och framhäver intensiteten i deras känslor och det tomrum som lämnats efter sig.
Låten fördjupar sig i teman av besatthet och hjärtesorgens ofrånkomliga natur. Bildspråket av att följas av en 'fatal skugga' antyder att minnet av den förlorade kärleken är allestädes närvarande och förföljer huvudpersonen vart de än går. Denna skugga representerar den kvardröjande smärtan och oförmågan att gå vidare, trots deras försök att glömma genom drickande och andra självdestruktiva beteenden. Användningen av ord som 'luto' (sörjande) och 'herida' (sår) understryker ytterligare djupet i det känslomässiga lidande som huvudpersonen upplever.
Kulturellt resonerar 'Tu Solo Tu' med de traditionella teman som finns i många latinamerikanska ballader, där kärlek och saknad ofta är sammanflätade med uttryck för djupt känslomässigt lidande. Linda Ronstadt, känd för sin mångsidiga musikstil och förmåga att förmedla djupa känslor, ger en rå och autentisk tolkning till denna klassiska låt. Hennes framträdande fångar texternas essens och får lyssnaren att känna tyngden av huvudpersonens förtvivlan och den förtärande naturen av deras obesvarade kärlek.