Boygenius låt 'Voyager' fördjupar sig i komplexiteten av kärlek, förlust och självupptäckt. De inledande raderna sätter en livlig scen av en brännande dal, som symboliserar förhållandets intensiva och ibland överväldigande karaktär. Den smältande blacktopen på deras skor kan representera hur deras kärlek både grundar och konsumerar. Berättarens erkännande av att en gång trodde att ingen kunde älska sin partner som de gör, och den efterföljande insikten att det kanske är omöjligt att låta bli, framhäver djupet i deras känslomässiga koppling och kärlekens universella natur.
Låten skiftar sedan till stunder av intimitet och sårbarhet, tillsammans med fall av rädsla och osäkerhet. Bildspråket av att vara 'trasslade ihop' och läsa varandras tankar antyder ett djupt band, medan omnämnandet av nätter där partnern frågar om de är redo att dö introducerar en mörkare, mer tumultartad sida av förhållandet. Denna dualitet återspeglar de toppar och dalar som ofta åtföljer intensiva känslomässiga kopplingar. Berättarens beslut att låta sin partner tro att de aldrig skulle lämna understryker komplexiteten i deras känslor och den interna kampen mellan att stanna och gå vidare.
I den sista versen är berättarens känsla av isolering påtaglig när de går ensamma i staden och känner sig som en 'man på månen'. Denna metafor fångar alienationen och ensamheten som kan följa slutet på en betydande relation. Hänvisningen till den 'blekblå pricken' - en nick till Carl Sagans berömda beskrivning av jorden - betonar litenheten och skörheten i deras värld utan deras partner. Den avslutande raden, 'Du tog den från mig, men jag skulle ha gett den till dig', förmedlar på ett gripande sätt berättarens kvardröjande kärlek och vilja att göra uppoffringar, även inför förlusten.