Hoziers 'Wildflower and Barley', med Allison Russell, är en gripande reflektion över tidens gång, livets cykliska natur och sökandet efter syfte. Låten ställer vårens liv tillsammans med teman om separation och dödlighet. De återkommande bilderna av 'vildblomma och korn' symboliserar naturlig tillväxt och jordbrukscykeln, som i sin tur speglar mänskligt liv och erfarenheter.
Texterna pendlar mellan landsbygd och stadsmiljö, vilket tyder på en universell relevans för de diskuterade teman. Fraser som 'Jag kan lukta sommar på dess andedräkt' och 'Gräset gråter' för att värmas upp av kroppar' framkallar sinnesupplevelser som kopplar lyssnaren till jordens förnyelse. Men denna förnyelse kontrasteras med 'avgång och död', vilket framhäver livets övergående natur. Omnämnandet av 'läkarna' och 'grävarna' antyder ett samhälle som arbetar mot helande och tillväxt, men sångarens erkännande av att känna sig 'lika användbar som smuts' avslöjar en personlig kamp för att hitta mening och syfte.
Låtens struktur, med sin refräng om åtagandet att 'bli begravd i handlingar' och 'begravd i ord', föreslår en lösning att vara proaktiv, att lämna ett spår, vare sig det är genom handlingar eller språk. Detta engagemang är ett erkännande av dödens oundviklighet, men också en förklaring om viljan att bidra positivt till världen. 'Wildflower and Barley' är ett kontemplativt stycke som uppmuntrar lyssnare att reflektera över sina egna liv, vilken inverkan de vill göra och det arv de hoppas lämna efter sig.