AJR:s 'World's Smallest Violin' är en gripande reflektion över personliga strider och skulden som kommer med att jämföra dem med de större motgångar som tidigare generationer ställts inför. Låten börjar med att sångaren reflekterar över sin farfars tjänst under andra världskriget och sin farfars fars roll som brandman, som båda mötte livshotande situationer. Däremot känner sig sångaren otillräcklig, brottas med sina egna problem som att lämna skolan tidigt och känna att han inte lever upp till sin familjs arv. Användningen av frasen 'världens minsta fiol' är en kulturell referens till uttrycket som används för att håna någon som ses ha självömkan eller klagar på triviala saker.
Sångens refräng introducerar metaforen om att 'världens minsta fiol' behöver en publik, vilket antyder en önskan om empati och förståelse, trots att sångaren är medveten om att hans problem kan verka obetydliga i jämförelse med andra. Bildspråket om att 'blåsa upp i spillror' och 'spy ut en liten symfoni' förmedlar en känsla av brådska och potential för känslomässigt sammanbrott om dessa känslor inte erkänns och åtgärdas. Låten fångar den interna konflikten att vilja bli hörd samtidigt som den inser att alla har sina egna strider.
Mot slutet av låten utforskar texten den universella sanningen att det alltid finns någon som har det värre, men denna kunskap lindrar inte nödvändigtvis ens egen smärta. Låten avslutas med en uppmaning till anslutning och helande, vilket tyder på att att dela sin 'liten symfoni' kan vara ett steg mot att övervinna personliga strider. AJR är kända för sina introspektiva texter och unika blandning av pop, elektronisk och indiemusik, och 'World's Smallest Violin' är ett bevis på deras förmåga att skapa låtar som resonerar med lyssnare på en känslomässig nivå.