Mac Millers 'ROS' är en gripande utforskning av kärlekens komplexitet, som blandar innerliga känslor med en touch av existentiell reflektion. Låten inleds med en avslappnad hälsning och en fråga om kärlek, som sätter en konversationston som bjuder in lyssnarna till ett mer intimt utrymme. Mac Millers texter målar upp en levande bild av en kärlek som är både berusande och svårfångad, med metaforer som 'vodka med en liten touch av lime' och 'målat glas iris' för att beskriva föremålet för hans tillgivenhet. Låten pendlar mellan tillbedjan och smärtan av obesvarad kärlek, vilket antyder ett förhållande som handlar lika mycket om jakten som det handlar om kopplingen.
Refrängen i 'ROS' avslöjar den centrala spänningen i låten: insikten om att kärlek inte alltid är snäll och att ingenting varar för evigt. Detta erkännande av kärlekens förgänglighet fungerar som en bakgrund till konstnärens känslomässiga investering och önskan om en kärlek som består. Mac Millers verser är fyllda med nyckfulla och romantiska bilder, från att ta ett flyg till Fiji till att äta svamp på cirkusen, vilket står i kontrast till den mer nykterande verkligheten som kärleken han längtar efter kan vara på väg att glida iväg. Låten fångar förälskelsens toppar och hjärtesorgens höjdpunkter, och kapslar in berg-och-dalbanan i ett passionerat förhållande.
Låten avslutas med en vädjan om kärlek och ett engagemang att vara där 'genom regn och ljus', vilket framhäver artistens vilja att klara av stormarna i ett förhållande. Trots osäkerheten och potentialen för smärta uttrycker Mac Miller en djup längtan efter att hålla fast vid kärleken, även inför dess flyktiga natur. 'ROS' är ett bevis på den bestående mänskliga önskan att få djup kontakt med en annan, trots de inneboende riskerna och vetskapen om att allt, inklusive kärlek, är övergående.